Tredje dagen på behandlingen. Mitt knarksug är bättre idag än igår. Dock känner jag hur jag triggar igång mig själv och går helt in i mig själv och typ gör det värre än vad det egentligen är. Tagit bra beslut igår för igår var det fan nära. Fast nu när behandlingen är slut för dagen kommer tankarna och tristessen e så jävla intensiv.

Tänker gå ner på ett NA-Möte klockan sju iallafall och ventilera mig oxå träffar jag ju lite folk och socialiserar mig. Har isolerat mig nu alldeles för länge. Livsfarligt!

Men alla beslut jag tar gör så jag kommer närmare min dotter. Min dotter som är fosterhemsplacerad sedan 2 månader tillbaka. Hon ska komma hem och det visar jag med att en gång för alla se till att leva ett liv för mig, för henne och framförallt för oss!